provitanova.blogg.se

Den 9/8 bar det av på familjesemester. Eller, det var egentligen tanken från början men Elizabeths syster i Reno vid Lake Tahoe i Nevada där vi skulle vara de första fyra dagarna hade inte förstått att jag skulle med och eftersom de hade ett litet hus och Elizabeth ville att jag skulle ha ett eget krypin så bestämdes det att jag skulle spendera de dagarna själv i San Francisco. Det tackade jag ju såklart inte nej till. Visste att jag kanske endast skulle få en dag i San Francisco annars, kanske inte ens det. Jag skulle få bo i Elizabeths mammas (Jill) lägenhet där även om Jill själv inte var där utan i sitt hus i Napa dit vi skulle sedan.

 

Vi gick upp tidigt, och jag var trött för hade bara sovit 4 timmar. Kunde inte sova kvällen innan, kanske var resfeber. Jag packade det sista och gjorde mig i ordning innan jag hjälpte barnen. Vår Uber-taxi kom 6:30 för att ta oss till flygplatsen.

 

När vi kom fram och skulle checka in uppstod dock ett problem. Vi skulle mellanlanda i San Francisco och jag ville ju hoppa av där men eftersom jag var bokad ända till Reno gick det inte visade det sig. Flygbolaget hade regler mot det då många bokar en resa någon annanstans och sedan hoppar av på mellanlandningsstoppet för att det blir billigare. Jag tänkte att eftersom jag inte kunde ta av min väska i San Francisco så kunde jag kanske packa det jag behövde i en ryggsäck och så kunde familjen ta min väska med sig till Napa sedan men det gick inte heller då man tydligen måste boarda sista planet själv också, annars avbokas hela hemresan också. Så det var inte mycket annat att göra än att åka med till Reno då ombokningskostnaden var dyr. På vägen till San Francisco bokade Elizabeth en buss (för alla flyg var fullbokade) från Reno tillbaka till San Francisco som skulle ta fem timmar. De sa att jag kunde komma med dem till Reno om jag ville men även om det skulle bli jobbigt att sitta fem timmar på en buss efter en redan lång resdag (flyget till San Francisco tog ca fem och en halv timme) så ville jag ändå till San Francisco. Men när vi landade där för att åka vidare och stod och väntade vid gaten för planet till Reno hörde Elizabeth de säga att de behövde frivilliga som gav upp sin plats i planet då de hade överbokat. Hon anmälde mig direkt och jag fick till och med 400 dollar i resecheck/voucher för besväret. Perfekt! Win-win. Jag ville hoppa av, de ville att någon skulle hoppa av och jag fick en voucher för det! Kunde ju inte bli bättre. De ville boka om mig till nästa möjliga flyg men jag sa att det inte behövdes för jag hade ändrat mina resplaner ;)

 

Jag tog en taxi in till Jills hus och bara minuter efter att jag kommit fram (och betalat ca 60 dollar för taxiresan! som jag som tur var fick tillbaka av familjen sedan) så svängde Jills hushållerska 60-åriga Linda in på uppfarten. Hon var snäll och kom och öppnade för mig och hade till och med köpt bröd, pålägg och annat till mig. Så gulligt. Hon visade mig runt i huset som var fint och smalt med tre våningar och underbar utsikt över staden och ut mot Alcatraz. Hon gav mig lite tips på vad jag kunde göra och ritade till och med en karta. När hon hade lämnat fixade jag till mig lite och gick ut för att utforska. Tror klockan var runt tre så hade eftermiddagen på mig. Linda hade berättat för mig om Disneymuseet som låg en bit bort och tänkte att det kunde vara en lagom eftermiddagsaktivitet. Sightseeingandet tänkte jag vänta med till dagen efter. När jag gick till museet så tittade jag helt plötsligt upp och rakt framför mig tornade Golden Gate bridge upp sig. Lika vacker som på film! Jag vet inte varför men kända byggnadsverk fascinerar mig alltid. The Walt Disney family museum var trevligt och handlade framför allt om Walt Disneys liv och hur han startade sitt nu väldigt kända företag. Sista delen handlade om Disneyworld och var nästan det mest intressanta då de hade byggt upp en miniversion av nöjesparken men då var klockan 18 och de stängde och föste ut oss så hann inte riktigt kolla lika noga som jag hade velat. Hade två timmar på museet men tar alltid lång tid på mig på sådana ställen..man måste ju läsa i princip allt ;) 

 

Jag gick sedan ner till hamnen i närheten och gick längst vattnet och fotade, framför allt Golden gate och Alcatraz. Eftersom det inte gick att lämna piren via en brygga mellan båtarna som jag hade trott fick jag gå hela vägen tillbaka igen.

 

Sedan gick jag mot Fisher's wharf som Elizabeth hade rekommenderat. Det tog ca 40 min. Jag gillade det även om Linda hade varnat för att det var turistiskt, jag har inget emot det. Där fanns restauranger och butiker. Elizabeth hade rekommenderat en fiskrestaurang där (fisk och skaldjur var populärt i San Francisco) och sa att om jag kom till den restaurangen skulle jag prova deras clam showder soup (musselsoppa) och de bjöd. Snällt! Det lät spännande så jag gick dit. Kändes lite konstigt att beställa bord för en person på en så fin restaurang och att sedan äta ensam men det var samtidigt rätt kul. Undrade vad de andra runt mig tänkte, kanske att jag var en matkritiker ;) Men det störde mig inte mycket att vara där själv, istället upptäckte jag att det är mycket lättare att prata med folk när man reser själv. Man är öppnare för det och folk pratade lättare med mig när jag var själv än annars. Hade en liten konversation med bordsgrannarna, väldigt trevligt. Hela restaurangbesöket kändes väldigt lyxigt. Tog en mojito att dricka, soppan till förrätt och en fiskrätt till huvudrätt som jag betalade själv. Den krämiga soppan överträffade mina förväntningar (är inte så glad i skaldjur) och hade en rund, god smak. Den får 4 solar av den nya matkritikern ;) Sedan tog jag en taxi tillbaka till huset och var hemma tio. Var supertrött och somnade nästan över Ipaden vid elva. Eftersom det är tre timmars tidsskillnad mellan San Francisco och Washington så var ju klockan två för mig. zzzz.

 

På måndagen gick jag upp för att duscha och hörde att Linda kom lite innan nio för att arbeta i huset. Jag gick ner för att äta frukost och pratade med henne lite. Jag tänkte att jag skulle ta en sightseeing buss runt staden för att hinna se så mycket som möjligt på kortast tid och samtidigt få information om det. Hon hjälpte mig att titta runt online vilket bolag som verkade bäst (och inte dyrast) och jag bestämde mig för Big Bus som jag har åkt med i andra städer innan. Trots att det inte var långt till busshållplatsen därifrån bussen skulle gå körde Linda mig dit. Jag åkte runt hela dagen. Det var svalade än i Washington, bara ca 17 grader. Jag är ju van vid 30 nu! Men jag hade blivit varnad innan om att det är kallare där så hade med mig min tunna dunjacka vilket jag var glad för.

Första stoppet jag gjorde var i downtown och Chinatown i närheten. Här gick jag runt och tittade lite. Big Bus är en hop on-hop off buss vilket betyder att de gör stop lite här och var och man kan hoppa av där man vill och sedan ta nästa buss man kommer med vidare när man är redo.

 

 

Nästa stopp jag gjorde var vid piren. Jag gick en bit (var längre än vad jag trodde) till färjeterminalen med det kända klock-tornet. Sedan gick jag tillbaka och förbi busshållplatsen ut till Pier 39 som är känd. Det var en lång pir fullsmockad med butiker och restauranger. Mysigt. En bit in kunde man också gå ut på en utkiksplats och se sjölejon. De är vilda men bor där. Klockan började bli mycket och den sista bussen startade från första stoppet så tidigt som fem så gav mig av på sista sträckan för att komma tillbaka till huset. Bussen gick i en loop så kunde sluta där jag startade. Hade velat se Golden gate park som Linda hade rekommenderat men kände inte att jag hann. Vi körde förbi den med bussen. Sedan körde vi över Golden gate bron (superkallt att sitta på övre däck utan tak som jag gjorde) vilket var häftigt. Nästa stopp var där jag började och jag hoppade av och gick till huset och var där vid 18.

 

Min telefon har fått jättedåligt batteri så jag passade på att ladda den och min kamera som båda dog vid Golden gate såklart och äta lite kvällsmat. Sedan ringde jag Jill för att stämma av inför morgondagen. Hon skulle in till San Francisco för att gå till frisören och skulle hämta upp mig på eftermiddagen för att ta med mig tillbaka till Napa. Efter att vi hade pratat gav jag mig ut igen och gick en bit för att titta på huset som var med i filmen Mrs Doubtfire som jag älskar. San Francisco har varit inspelningsplats för många filmer och kom att tänka på denna film så kollade upp var huset låg och det var inte långt ifrån Jills hus. Huset var det hus familjen bodde i och dit Mrs Doubtfire kommer för att passa barnen. Hon är ju egentligen deras pappa som är utklädd för att kunna få träffa barnen. Det var häftigt att få se huset i verkligenheten. Utanför på stenarna var där en massa inskriptioner till Robin Williams som hade huvudrollen och som gick bort för en tid sedan.

 

 

 

Sedan gick jag en promenad på 45 min längs shoppinggatorna i närheten som jag hade fått tips av Linda men allt var stängt så gick hem igen och kollade på lite tv och myste.

 

På  tisdagen gick jag upp vad jag tyckte var tidigt, vid 6 för att prova att åka till Alcatraz. Hade kollat runt lite dagen innan men alla jag frågade som sålde biljetter sa att det var slutsålt, på hemsidan för det enda båtbolaget som kör dit, likadant. Man måste tydligen boka minst en månad i förväg. Tänkte att det kanske inte var så viktigt att se men att det hade varit intressant. Kvällen innan hittade jag en sida där en privatperson berättade att de varje dag släpper x antal biljetter för samma dag som man kan komma till båtarna och köa för. Vissa är där redan 4 stod där. Ingen annanstans fanns denna info. Antar att de inte ville ha en massa människor köande där varje morgon. Jag kände inte för att gå upp riktigt så tidigt. Hade satt klockan på tidigare än 6 men orkade inte riktigt. Allt sightseeingande tog ut sin rätt. Tog bussen dit och vid kvart över sju var jag på piren. Biljetterna släpptes halv åtta. När jag kom sa de att jag inte hade så stor chans att få biljetter men jag stannade ändå för säkerhets skull, jag var ju ändå redan där. Kön började röra sig men när det bara var ca 10 personer kvar framför mig annonserade de att biljetterna var slut. Neeej! Så störigt. Nu hade jag ställt in mig på att åka dit så blev riktigt besviken fast jag visste att jag inte hade så stor chans att få biljetter. Jag önskade att jag hade en morgon till. Jag började gå mot centrum och tror att jag hamnade i en annan del av Fisherman's wharf för det stod det på en skylt :P Hittade en affär som heter Ross där som jag gillade att gå i på Hawaii men har inte hittat den i DC så gick där ett tag. Var hungrig så gick till Starbucks rakt över gatan och åt lite. Bredvid Starbucks var ändhållplatsen för de kända cable cars. Perfekt, för hade tänkt att jag skulle åka dem idag. Jag hoppade på och åkte till ändhållplatsen på andra sidan, det tog kanske en kvart. Det var ett härligt sätt att åka upp och ner för backarna med vinden i håret. Många fotade oss när vi körde förbi, precis som jag hade gjort tidigare.

 

Jag kom in till centrum av staden och började gå mot Japantown etfersom det lät som en spännande plats att se. När jag äntligen kom dit 40 minuter senare var det inte så mycket att se, kanske såg jag inte hela men jag tror det. Sedan gick jag för att hitta den kända serpentinvägen Lombard Street, eller som den också kallas "The Crookedest Street" som varit med i många filmer. Jag gick och gick och det visade sig att jag gick fel två gånger fast jag försökte gå med gps, men ville inte ha uppe telefonen hela tiden. Hade blivit varnad av Linda att visa telefonen på stan. Till slut hittade jag en busshållplats där det stod en busschaufför och väntade så frågade honom. Tog två bussar och kom dit. Jag gick nerför för att kunna ta bilder och sedan upp igen. Sedan skyndade jag mig hem för hade bestämt med Jill vid två-tiden så var tvungen att ta en taxi.

 

Jill var försenad men pratade med Linda som förberedde en lunch som skulle hållas i huset i Napa för Elizabeth och alla hennes vänner där. I och med att hon är uppväxt i San Francisco så har hon många vänner kvar där som hon inte kan träffa så ofta. Till slut kom Jill vid fem men en idé hade tagit form i mitt huvud under dagen och jag frågade henne om det var ok att jag inte åkte med henne till Napa denna dag så jag kunde få en morgon till att försöka ta mig till Alcatraz på. Om det var ok att jag stannade en natt till i hennes hus. Hon sa att det var inga problem så länge jag kunde ta mig själv till Napa. Elizabeth, Kevin och barnen skulle ändå inte komma förrän dagen efter ändå så med dem var det också ok. Jag hade lite problem först att hitta hur jag skulle kunna ta mig dit då det inte fanns någon buss eller båt som gick hela vägen. Men jag googlade och ringde några samtal (till lokalbussarna) och satte ihop min resplan. Av någon anledning var både Jill och familjen imponerade av mig för att jag var så handlingskraftig och initiativrik. Jag tyckte väl inte att det var något speciellt men jag tror att i och med att jag är äldre än deras förra au pairer så har jag väl lite mer erfarenhet än vad de hade. I alla fall så skulle jag ta en båt från hamnen till Vallejo på ca en och en halv timme och därifrån en buss ännu en timme till Napa. Så det bestämdes att jag skulle få stanna en dag till, woho! Stannade och pratade lite med Jill medan hon hämtade lite saker från huset och när hon hade lämnat vid sextiden så gick jag för att ta bussen över Golden gate bron till en liten ort som Linda hade rekommenderat som heter Sausalito. Det gick också att åka dit med hop on hop off bussen men man fick betala extra så gjorde aldrig det, hade inte tid heller. Men det var enkelt att ta lokalbussen dit. Förutom att det visade sig att man skulle vinka till busschauffören om man ville med. Jag reste mig bara och gick fram till skylten men det var tydligen inte tillräckligt så missade en buss och fick vänta en halvtimme efter att redan ha väntat länge. Jag hoppade av precis efter Golden gate för att kunna ta lite bra bilder (så vackert!) och hoppade sedan på nästa buss igen (hade kollat noga så jag inte skulle missa den). I Sausalito var det mysigt och jag frågade en dam på bussen var jag skulle gå av och hon visade mig samt rekommenderade en bra restaurang för middag. Jag gick först runt och tittade lite och gick i små butiker och gick sedan restaurangen hon hade rekommenderat och åt och blev inte besviken. Framför allt var det en vacker vy. Jag tog bussen tillbaka och var hemma vid ca halv tio. Var rätt trött och hade haft ont i huvudet under dagen, var solbränd på näsan och kinderna från gårdagen (solen hade tagit bra men hade inte tänkt på det eftersom det inte var så varmt) och hade träningsvärk i fötter och ben och ont i höfterna efter altt gående så tänkte att det var nog bäst att sova. Skulle ju dessutom gå upp tidigt för att köa för Alcatraz-biljetter. Släckte redan 10 (vilket är tidigt för mig) men hade Inga problem med att sova.

 

På onsdagen ringde klockan, hade satt bade mobilen och Ipaden för var rädd att jag inte skulle vakna, redan 4:30 (eller ja Ipaden ringde först vid 1:30 för jag hade glömt ställa om den till västkust-tid). 5:15 var jag på bussen och 5:30 var jag på plats, två timmar innan de öppnade. Tänkte att det knappt skulle vara någon kö men jag hade fel. Men när jag kom så fick jag en röd biljett av de värdar som jobbade där vilket nog betydde att man var garanterad en biljett, woho! Medan vi väntade bekantade jag mig med familjen som var efter mig i kön vilket var trevligt. Då gick tiden lite fortare i alla fall. Under tiden vi stod där ljusnade det men det var lite kyligt att stå stilla så länge, trots dunjackan. Men det var det värt för när de öppnade och kön rörde sig framåt blev det tillslut min tur och jag fick en biljett! (eller fick och fick, den kostade 30 dollar) Verkade som att nästan alla i kön fick biljetter denna dagen, kanske hade de fler. De hade bara en biljett kvar till den första båtturen vid 9 och jag fick den. Tyvärr blev det inte tillsammans med familjen som stod efter mig i kön. De kom fram till mig efter att de köpt och frågade om jag skulle åka samma tid som dem och det var synd att vi inte skulle åka ihop. Men de förstod också att jag gärna ville med den första båten eftersom jag hade sagt att jag skulle åka till Napa nästan direkt efter jag kom tillbaka från Alcatraz. Familjen skulle komma till Napa på kvällen och ville ju inte komma efter dem. Så vi sa hejdå och jag gick till cafeet i anslutning till biljettkontoret och köpte en varm choklad och en morotsmuffins och väntade ca 45 min innan vi kunde gå på båten. Turen till Alcatraz tog ca 12 min tyckte jag de sa och bjöd på vackra vyer. Det kändes spännande att äntligen få gå iland på den mytomspunna ön. Det var mycket att se och jag stannade till ett. Trodde inte det skulle ta så lång tid men ville inte rusa igenom nu när jag äntligen var där.

 

Kön tidigt..zzz

 

På torsdagen började jag jobba 9:30 så fick sova ut lite. Jag hade Grace tillsammans med Jill på morgonen och vi lekte med ett dockhus. Cole hade golflektioner varje morgon och när han kom hem målade vi. Sedan gick jag och barnen till poolen i närheten och senare kom Elizabeth dit. Fast jag var ledig i två timmar stannade jag med dem för det fanns inte så mycket annat att göra där. Vi gick hem och jag duschade dem och vi hade vår vanliga kvällsrutin med middag, lek (vi dansade i deras rum haha), tv och sedan läsning. De andra gick ut för middag.

 

På fredagen började jag vid nio. Men var trött för kände av min kvalsterallergi rejält i huset, speciellt när jag skulle sova och när jag vaknade. Huset hade tjocka heltäckninsmattor vilket jag ofta har lite svårt för. Lynn (Jills pojkvän) kom med sin hund Buddy. Hade träffat dem båda innan när de var i DC en vecka för att passa barnen med mig i fyra dagar. Jag hade Grace på morgonen och Lynn stannade med oss och lärde mig lite Backgammon. Vid elva var jag fri och fick låna hyrbilen. Innan jag hade kollat kartan och ens bestämt var jag skulle blev hon 12. Jag körde ca 40 minuter till orten Calistoga som ligger i norra delen av Napadalen. Vägen dit var vacker och kantad med vinrankor och vingårdar. I Calistoga gick jag runt och tittade lite och åt lunch i den gamla järnvägsstationen. Jag drack mineralvattnet Calistoga som tappas där och som de är kända för. Ville också hitta de varma källorna jag hade läst om men när jag frågade runt visade det sig att man bara kunde bada i dem via två hotell där som dels var fullbokade (man skulle boka tid) och var dyra så hoppade det. Istället köpte jag en glass och kollade lite i butiker. Jag gick in på deras turistbyrå och frågade lite. Hade läst om att de hade en geyser (Old faithful of California) i närheten som jag var intresserad av men de sa att jag nog behövde lite mer tid för det än vad jag hade eftersom det var inträde. Så gick istället till museet om byn som de rekommederade. Vid fyra körde jag tillbaka. Det blev lite stressigt, hann inte med riktigt allt jag ville. Eller hade tänkt att jag skulle hinna köra till fler ställen. Jag ville stanna på en vingård bara för att ha sett det och tog en slumpmässigt på vägen. Det visade sig att de hade kosher-viner och levererade till Vita huset, ofta när Israels stadshuvud kom på middag. Familjen var sena hem så hade lite tid för mig själv innan de kom. Jag spenderade kvällen med barnen för de andra gick ut och åt igen.

 

På lördagen sov jag länge för började inte förrän elva. Jag spenderade hela dagen med barnen för idag skulle de ha Elizabeths vänner med män på middag. Linda kom och det var kul att träffa henne igen. Hon var så rolig, för jag messade henne när jag var i Sausalito och sa kolla var jag är eftersom hon hade rekommenderat det. Då ringde hon upp och var helt orolig, vad gör du där så sent (klockan var åtta), är allt ok?! Jadå sa jag och hon sa att tyvärr är jag redan i min pyjamas annars hade jag mött upp dig. Hon sa också flera gånger att jag fattar inte att du faktiskt åkte dit bara sådär spontant, så Europeiskt. Haha. Av någon anledning var hon imponerad av det. Nu när vi träffades igen sa hon visserligen samma sak men hon erkände också att anledningen till att hon inte kunde komma då var för att hon precis hade rökt en joint. Haha, så förvånad jag blev, Men hon var rolig.

Vi var lite på festen för att barnen skulle kunna säga hej men sedan ville de att jag skulle ta barnen så vi gick till poolen. När vi gick tillbaka så skulle gästerna som var kvar och Elizabeth och Kevin gå ut och Jill och Lynn skulle ut på dejt så barnen och jag hängde i huset. Jag åt lite av resterna från festen medan barnen såg på tv, gott!

 

På söndagen visste jag inte inte när jag skulle börja men de sa att jag kunde sova så då gjorde jag ju såklart det :P Åt frukost i lugn och ro på altanen för ingen annan var hemma. Sedan kom dem och jag hängde med barnen. Kevin hade åkt tillbaka till DC på morgonen men vi andra åkte till Napa centrum och åt lunch. Sedan tog jag barnen på bio och såg Fåret Shaun. Kan inte direkt rekommendera den men den var lite sorlig, trots att de inte pratade alls i filmen. Grace grät lite och fick sitta i mitt knä. Jag åt för mycket popcorn och var mätt när vi kom ut. Det var riktigt varmt i Napa, vilket slog emot en när vi kom ut, ca 40 C, men inte alls fuktigt som det är i DC så jag trivdes. Vi åkte hem och byggde lego med Lynn innan de andra kom hem från outletbutikerna. Jag gick ut med Buddy en kort runda innan jag lånade bilen och åkte till outleten jag med, men tyvärr stängde de efter en timme. Istället körde jag till en vingård som jag hörde skulle ha vacker utsikt men det gick inte att komma dit när de hade stängt visade det sig men jag körde runt lite ändå och kollade runt om, vackert. Det var bara jag och vinrankorna och kullarna...och påfågeln som stod mitt på vägen. Åkte hem och åt, de andra hade precis ätit men hade sparat efterrätt, angel food cake med grädde och bär. Det blev nästan som våra svenska tårtor, annars är de flesta tårtor här med glasyr. Angel food cake är som en sockerkaka. Denna kväll behövde jag inte lägga barnen så Lynn lärde mig Gin Rummy. Så mysigt, nästan som att ha en morfar/farfar igen som lär en spel, den känslan.

 

På måndagen hade jag frukost på altanen igen (älskar det) och pratade lite kort med mamma och Sofie. Sedan gjorde vi oss klara för poolen igen. Vi åkte till en annan större pool i området som också har en kiosk. Elizabeth körde oss dit i golfbilen. Vi spenderade över 4 timmar där. Det var också där jag fick reda på att min nära vän har förlovat sig :) Vilken bra nyhet, så glad för dem :) Vi åt lunch och drack milkshake och solade och badade så vi hade det bra. Och barnen hittade kompisar att leka med. På kvällen körde jag till en by i närheten som jag hade hört skulle vara fin, St Helena. Jag gick runt och tittade ett tag men tyvärr var allt stängt utom restaurangerna så körde hem vid nio igen och spenderade kvällen på rummet vilket var rätt skönt det också. Försökte hitta aktiviteter att göra i Napa för att uppleva så mycket som möjligt och såg ett avsnitt av Hart of Dixie, min nya kvällsaktivitet. :)

 

 

På onsdagen efter att jag och Grace hade rastat Buddy och Cole kommit tillbaka från golfen kände jag att vi inte kunde spendera ännu en dag hemma så vi åkte till geysern som jag ville åka till eftersom de hade lite djur osv där också. Vi spenderade ca två och en halv timme där och hade packat med oss lunch som vi åt där. Mest jag och Grace för Cole klagade som vanligt på maten och blev sur för att han inte ville ha macka. Men det var en trevlig dag ändå. Cole var fascinerad och intresserad av geysern och varför det sprutade upp vatten ur jorden. När vi kom tillbaka hade Elizabeth precis kommit hem från sjukhuset vilket var skönt men hon var trött och mådde fortfarande inte så bra så hon behövde vila. Jag tog barnen till poolen igen i en och en halv timme innan vi gick hem och duschade och åt middag ihop. Sedan packade vi ihop för dagen efter skulle vi åka hem.

 

På torsdagen packade vi det sista och vid 10 sa vi hejdå till Jill och körde mot San Franciscos flygplats vilket tog ungefär en och en halv timme. Sedan var det fem timmar på planet igen innan vi var hemma. Kevin hämtade oss på flygplatsen och vi var hemma vid halv tolv på kvällen. Så skönt att vara tillbaka!