provitanova.blogg.se

 

Helgen var också lugn. Jag och Deborah (au pairen innan mig som nu bor utanför New York) hade pratat om att jag skulle hälsa på henne och denna helgen var hon helt ledig men jag orkade inte packa upp och packa om och åka dit dagen efter vi kommit hem. Så vi bestämde att jag skulle dit nästa helg istället, jag fick ta ledigt den helgen också för Elizabeth. Hade ju redan denna ledigt men de var så tacksamma för att jag hade ställt upp så i Napa när Elizabeth var på sjukhuset.

Hade jetlag så hade svårt att somna både fredag och lördag kväll, somnade inte förrän vid tre. Och då sov jag ju länge med. På lördagen skypade jag med mamma, åkte till gymmet och träffade Michelle efter det för middag och vår obligatoriska glass :)

Och på söndagen var jag hemma hela dagen. Vi hade familjemöte om det nya terminen. Regler i familjen osv. Vi vill få det att flyta lite smidigare på mornarna och kvällarna så vi införde ett stickers-system. En sticker för morgonen när morgonsysslorna är klara (i tid), och en för kvällen. Får man båda får man tv på kvällen. Barnen fick komma på en bra belöning när de har fått 50 stickers var och Cole tyckte att de skulle förtjäna en hund (som familjen redan har pratat om att skaffa efter sommaren). I dagsläget (22:a September) är de nog halvvägs. Alla väntar på hunden nu :)

På kvällen skrev jag blogg och kollade på tyska-kurser. Jag hade bestämt mig nu för att tacka nej till universitetet eftersom det är för dyrt. Vill kunna planera för en lägenhet när jag kommer hem och pluggar jag finns det inga pengar kvar till det, har inte ens till kursen. En kurs kostar ca 56 000 sek!! Galet. Det känns inte värt det även om jag verkligen ville plugga på universitetet här, en av anledningarna till att jag åkte som au pair. Men ville ta InDesign och har sett att det finns som kvällskurs hemma för ca 2000 sek, lite skillnad, även om det inte blir samma upplevelse. Har ju åtminstone fått plugga utomlands innan. Så tänkte att jag istället kunde läsa tyska här som jag gjorde innan jag åkte hit så jag inte glömmer allt. Har hittat en kvällskurs här som bara kostar 4000 sek och är en gång i veckan och jag får credits som Cultural care godkänner. Behöver dock fortsätta nästa termin också för att få ihop alla min credits som jag behöver. Har kollat lite på Georgetown University också som har en engelskakurs som är ungefär lika billig (man söker inte som en vanlig student utan detta är för au pairer osv). Vill egentligen inte läsa engelska för jag känner att jag redan kan det men det hade varit trevligt att få gå på Georgetown university. Kanske nästa termin, får se. Var i kontakt med dem och de sa att de skulle starta upp nya liknande kurser men mer avancerade som kanske skulle passa mig bättre men när de senare hörde av sig visade det sig att det skulle kosta ca 15 000 sek, rätt mycket det med för en engelska-kurs som jag egentligen inte vill ta.  

 

Veckan var också rätt lugn, jobbade inte riktigt lika mycket som vanligt. Dels för att de tyckte jag behövde vila och för att aktiviteterna inte hade kommit igång ännu. På måndagen var det gymmet och lunch med Hui och på tisdagen gymmet och lunch med Marta som snart skulle åka hem :( Passade på att fixa lite saker som att ansöka till tyskakursen osv, planerade inför New York och skypade med de där hemma. Det var skönt att barnen var tillbaka i skolan så jag också fick träffa lite folk igen. Under sommaren hade man fått planera play dates som man skulle ses annars var det mycket ensamtid med barnen och köra dem hit och dit. Nu kunde vi stanna lite på lekplatsen efter skolan och umgås med de andra.

 

På torsdagen hade vi en play date hos Coles kompis (och hemliga kärlek) Bella. Vi gjorde kort till Elizabeth bland annat som hade födelsedag kommande lördag. Kände dåligt samvete för att jag inte skulle vara där och fira henne men hon hade försäkrat mig att det var ok och att jag borde åka till New York.

 

Fredagen (nu den 28:e augusti) var det dags att åka till New York! :) Men jobbade på morgonen, dock hade jag fått ledigt på eftermiddagen vilket var toppen för då kunde jag ju åka tidigt. Fredag brukar barnen få pannkakor till frukost men de var slut så tänkte att jag kunde laga bananpannkakor, snällt eller hur? Men de gick såklart inte hem. :( Men blev glad igen för av Elizabeth fick jag ett gulligt kort som tack för hjälpen under resan och lite extra pengar. De är så snälla och visar och säger ofta att de uppskattar en.
Jag packade det sista och åkte in till Chinatown vid halv elva. Vid tolv skulle bussen mot New York gå därifrån. De hade lovat Wi-Fi på bussen så hade stannat uppe länge dagen innan och laddat upp bilder på bloggen som jag nu skulle sortera in och skriva om men internetet funkade såklart inte. Det fanns ingen ström heller. Så jag sov hela vägen i princip. Resan tar nästan fem timmar men kostade bara 22 dollar per väg.

När jag kom fram till Penn station i New York hittade jag ett Starbuck för att ladda telefonen och kolla kartan. Jag skulle sova hos Deborah på Long Island men hade lite tid innan jag skulle ta tåget dit. Jag gick till Times Square och sedan tillbaka till Penn station och tittade lite innan jag åkte vidare. Tågresan tog ca 50 minuter och jag var där ca kvart över åtta. Deborah och Remi, ett av barnen hon tar hand, om hämtade upp mig. Hon visade mig huset och vi åt lite. Jag duschade medan hon lade Remi och sedan satt vi i hennes rum och pratade till två.

 

På lördagen skulle Debrah jobba på morgonen men hon var snäll och gick upp tidigt och skjutsade mig till tåget så att jag kunde åka in till stan i förväg och utforska. Jag var i stan vid nio och köpte med frukost från Dunkin doughnuts och gick mot Times square igen och biljettbåset för musikaler. Jag älskar musikaler och ville gärna se en broadway musikal igen och hade övertygat Deborah, som inte hade gått på en ännu men ville om det inte var för dyrt, att hänga på. Jag och Sandra såg Askungen när vi var i New York förra året i maj och den var superbra. Det var första gången jag var i New York, sedan var jag där i maj med au pair skolan och nu i augusti igen. Tre gånger under kort tid och jag gillar stan mer och mer för varje gång jag är där. Tycker nästan det är lite synd att det inte är i New York jag bor nu, men Washington är inte riktigt lika stressigt och fyllt med folk som New York. Första gången var det kul att ha varit där och sett det men var inte så jätteimponerad men nu vill jag gärna åka dit igen. Det finns så mycket att se och göra.

I alla fall, kvart i tio stod jag i kön till biljettbåset som säljer nedsatta biljetter till musikaler i stan samma dag och smsade fram och tillbaka med Deborah om vilket musikal och vad de kostade när jag hade kollat upp och kommit fram. Spenderade sammanlagt en timme där men vi bestämde att vi skulle vänta för de sålde bara för föreställningar under dagen. Kvällsföreställningarna släpptes inte förrän klockan två och Deborah visste inte om hon skulle hinna in till klockan två då de flesta dagsföreställningarna började. Först visste hon inte om hon ville eftersom det var rätt dyrt och ville inte hon så hade jag köpt till mig själv för dagen men sedan bestämde vi att vi skulle gå tillsammans på kvällen.

På Times square har de en 4 våningar stor Forever 21 som jag gick till istället. Sedan promenderade jag mot Empire state building. (och gick in i en annan affär på vägen som sålde allt möjligt). De båda andra gångerna jag varit här har jag åkt upp i Rockefeller center för att kolla på utsikten men inte i Empire och tyckte att det var dags. Det var intressant att åka upp där istället. De hade en utställning om byggnaden på 80:e våningen och en audioguide som berättade om den och som förklarade vad man såg från de olika sidorna när man tittade ut över staden från 86:e våningen. Bättre än i Rockefeller center men utsikten var lite annorlunda och lite bättre i Rockefeller. Där såg man hela Central park och vackra Empire state building. Men är glad att jag fått se utsikten från båda eftersom man ser lite olika saker. Jag är också glad att jag inte litade på försäljarna utanför tornet som ville sälja biljetter till mig utan gick in och köpte i kassan i tornet istället. De försökte lura mig och sa att genom att betala 20 dollar mer kunde jag gå före i kön och köpte jag den vanliga biljetter kunde jag bara se ut åt ett håll, vilket inte alls var sant. Man fick en 360 graders vy med den billiga biljetten ocskå (billiga och billiga, kostade 32 dollar), och kön var inte särskilt lång som tur var. Högsäsongen är nog över. Brukar inte lita på sådana försäljare men de såg ut som att de jobbade för tornet så blev osäker. Men är glad att jag gick in och frågade.

 

När jag kom ner igen, hade jag inget batteri kvar på telefonen (riktigt dåligt batteri nu) men hade bestämt med Deborah att träffas utanför för hon hade kommit in till stan nu. Väntade ett tag och blev lite orolig men tillslut kom hon. Vi gick till McDonalds för att äta en snabb lunch och gick sedan för att köpa biljetter. Jag hade pratat med biljettförsäljare på gatan om vilken de rekommenderade och hade hört att Aladdin skulle vara bra och inte superdyr. Han sa dock att alla Disneymusikaler var dyra. Lejonkungen skulle kosta 119 dollar (!) hade jag hört när jag var i biljettbåset på morgonen. Vi gick i alla fall dit för att fråga och det visade sig att de inte sålde Aladdin där utan vi fick gå till teaterns biljettkontor och fråga, så vi gjorde det och de hade två biljetter till kvällens föreställning klockan åtta för "bara" 57 dollar per person! Så vi slog till :) Det var visserligen med lite skymd sikt men det gjorde oss inget.

 

När jag var i New York med Sandra fikade vi på ett svenskt café som hette just "Fika" och jag ville gärna dit igen. Hade skickat en lista på förslag till Deborah med vad vi kunde göra och hon sa att hon hängde med på allt, snällt. Så vi kollade upp var det låg och det fanns på flera ställen i stan. Vi valde den som låg på Broadway och eftersom hennes telefon inte ville funka riktigt när det gällde google-maps och jag inte hade något batteri så gick vi längst Broadway tills vi kom dit. Det visade sig dock att Broadway är lång och vi gick i 45 min innan vi kom dit. Vi fick ju i alla fall se lite av staden. Och sedan så visade det sig att prinsesstårtan som jag ville ha, var slut. Typiskt. Men vi tog varsin jordgubb- och rabarbersmulpaj med vaniljsås istället och det var inte helt fel det heller.

Sedan var det dags att ta sig mot teatern. Vi hade inte tid att gå tillbaka så vi tog taxi. Musikalen var jättebra och rolig. Musiken kände vi ju igen det mesta av och danserna, skådespelarna och sången var bra. Båda två fick rysningar när de sjöng en helt ny värld och flög runt på mattan under en stjärnklar himmel. Det är alltid så bra gjort med scenografin, kläderna också och alla specialeffekter. En rolig sak som vi fick veta var att Jonathan Freeman som hade rollen som Jafar, också var rösten till Jafar i Disneys teckande film Aladdin.

 

 

Man får ju inte fota under föreställningen men lånade lite bilder från musikalens hemsida: http://www.aladdinthemusical.com/about

Efter musikalen gick vi för att hitta något att äta och stannade vid en italiensk restaurang. Folk kollade lite konstigt på oss där vi satt klockan halv tolv på uteserveringen och åt middag men sådant får man göra i staden som aldrig sover ;) Klockan två var vi tillbaka hos Deborah igen och då var det rätt svårt att inte sova.

 

På söndagen skulle jag åka hem vid fem men vi hade hela dagen fram tills dess. Vi tog tåget så vi var inne i stan vid nio igen, samma tåg som jag tog dagen innan, men vi var rätt trötta. Dagen kändes lite stressig men vi fick gjort det vi hade tänkt. Först hittade vi ett ställe för mig att lämna in min väska så jag inte skulle behöva dra runt på den hela dagen och sedan åkte vi till hamnen för att ta färjan ut till Liberty Island och Ellis Island. Jag har alltid varit fascinerad av historierna om svenskarnas invandring till amerika för att söka sig ett nytt liv här när det var svårt i Sverige (från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal). Jag tycker bland annat att Vilhelm Mobergs böcker är riktigt bra, skildrar det bra. Så förra gången jag var i New York sa jag att om jag kommer hit igen vill jag besöka Ellis Island och invandrar-museet där. Och nu var det dags. Vi hade köpt en biljett för att åka dit med färjan (det går bara att ta sig dit med dem) och i biljettern ingick både Liberty Island som Frihetsgudinnan står på och Ellis Island. Så vi började med Liberty Island. Vi hade bokat en tid med god marginal men trots det blev vi sena för de byggde i tunnelbanan så de hade stängt av en bit vilket gjorde att vi åkte för långt och fick åka tillbaka. Som tur var spelade det ingen roll vilken tid man kom, så vi fick vår biljett ändå. Trodde inte vi skulle spendera så mycket tid på staten island men de hade en bra audioguide som tog en runt Frishetsgudinnan och vi var där i två timmar. Vi hade inte biljett för att gå in men det behövdes inte tyckte jag. Vi gick bara runt den och lyssnade och tittade. För många invandrare var det det första de såg när de kom till New York och hon välkomnade dem, äntligen var de framme. De hade en man som berättade att han äntligen skymtade Frihetsgudinnan och blev så lättad över att de var framme, han grät när han berättade om det. Så känslosamt, grät nästan jag med.

 

Även på Ellis Island var det känslosamt. Jag har inte ens någon i min släkt vad jag vet som utvandrade, ändå berör det mig så mycket. När vi kom till Ellis Island gick vi in i samma byggnad som de som invandrade gjorde. På bottenvåningen fick de lämna sitt baggage och gick sedan upp för trappan. Även här var det en bra audioguide som ingick som berättade vad vi såg när vi gick igenom huset. I trappan stod det på den tiden en läkare som var specialiserade på att se om någon verkade sjuk genom att kolla på hur de klarade att gå i trappor. Sedan kom vi upp i rummet där de fick sitta och vänta länge bland många många andra innan de blev intervjuade. De hade lite utställningar och såg fram emot att se utställning "skatter från hemlandet" eller något liknande men det visade sig att den var stängd pga stormen för ett tag sedan. Även vissa saker i utställningen i huset var borttagna pga stormen. Synd.

Vi hann inte riktigt se allt, tror det bland annat fanns en utställning om dagens invandring, men det viktigaste för oss var utställningen om invandringen på 1800- och 1900-talen. 

 

Sedan var det dags att gå. Efter att vi tagit båten tillbaka tog vi Uber till platsen där jag hade min väska och behövde bara betala 95 cent för jag hade en gratisresa för upp till 20 dollar, perfekt. Jag tog min väskor och skyndade mig till upphämtningsplatsen. Köpte snabbt McDonalds att ta med och kom typ tre minuter innan bussen skulle gå, puh! Hade lite problem att hitta dit med. Men den var försenad så vi åkte inte förrän en halvtimme senare ändå, vid 17:30. Resan gick rätt fort, kollade på film på min Ipad och vilade, gillar att åka buss :) Vid halv tolv var jag hemma i huset igen efter en härlig helg :) Räknade på vad allt hade kostat och jag hade spenderat ca 300 dollar, dvs ca 2550 sek, helt ok :) Tror inte att Deborah kommer vara kvar till våren men får kanske ta en weekend då också, sedan blir det ju svårare att ta sig när man är hemma igen, får passa på nu.