provitanova.blogg.se

I torsdags hade vi vår första playdate efter skolan vilket var trevligt.

 

I fredags var den första dagen denna veckan som jag bestämde mig för att hitta på något annat utanför huset istället för att slappa. Jag bestämde med en annan tjej och vi var hemma hos henne och skulle äta lunch innan vi skulle hämta barnen. När vi i princip skulle börja äta kommer hennes värdfamilj hem tillsammans med LCC:n och man ser direkt att något är fel och de säger att det är en nödsituation. Det var som i en film. Min vän såg chockad och orolig ut. Mamman bad att få prata med mig och jag frågade om jag skulle lämna och hon sa att det var bäst. Hon gick med mig utanför huset och sa att tjejens pappa hade dött! Jag gick hem i chock och skakade. Hann inte prata med henne eller någonting. Jag såg framför mig de foton av hennes familj som hon hade visat mig bara timmen innan. Hela hennes familj hade gått till fotografen och tagit bilder ihop. Så sorligt! När jag kom hem visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag sms:ade Elizabeth för värdmamman i den andra familjen sa att hon visste eftersom de hade befunnit sig på samma plats när de fick veta. Jag undrade om hon var hemma. Det var hon och hon undrade var jag var. När jag sa att jag var i mitt rum kom hon rusande ner och jag brast i gråt. Allt var så sorligt och jag tyckte så synd om min vän. Samtidigt började jag tänka på min egen familj och vänner. Allt kan ändras så fort och min största rädsla här är att jag ska förlora någon där hemma eller att något händer och jag inte är där utan så långt borta. Det var också min enda invändning till att inte åka innan jag åkte, tiden jag förlorar med dem där hemma. Min inser vad som är viktigt. Alla känslor kom upp nu och jag fick hemlängtan. Kände mig också självisk och fick dåligt samvete för att jag tänkte på att jag skulle känna mig ensam när min vän lämnade. Hon skulle flyga hem samma kväll och kanske kommer tillbaka men det är inte säkert. Jag vet inte om jag hade klarat det. Jag var så tacksam för Elizabeth som kramade mig och tröstade mig och vi pratade. Hon sa att jag fick göra det jag behövde. Jag fick gärna ta ledigt resten av dagen om jag ville det eller om jag inte ville vara ensam kunde jag följa med henne och handla om ett tag.

Jag bestämde mig för att följa med henne, visste inte riktigt vad jag skulle göra annars, allt kändes fel. Det var skönt med hennes stöd och vi fortsatte prata. Det var skönt att ha att göra också. Lite senare på kvällen kom Kevins syster och hennes familj på middag (de försöker ses en gång i månaden) och vi blev nog 12 personer och de var högljudda och roliga. Precis vad jag behövde. Jag hade en trevlig kväll.

 

I lördags var jag ledig på dagen men följde ändå med Elizabeth och barnen till poolen där de (och därmed även jag nu) har ett medlemskap. Det var härligt att njuta av vädret och leka i poolen med Grace. Skönt också att känna att jag var ledig. Det är skillnad på att jobba och att umgås. :) På kvällen var det bara jag och barnen och vi hade myskväll. Beställde pizza och tittade på Disneys Hercules och åt popcorn. Grace var så söt när de onda kom och det blev lite läskigt. Hon tittade förnuftigt på mig, klappade mig på huvudet och sa: "Don't worry, it's going to be ok" haha, så söt. Och under kvällen tappade Cole äntligen sin tand som varit lös ett tag, stolt kille.

 

Idag, söndag bestämde jag och Hui från Thailand att vi skulle hitta på något. En bit bort pågick Washington Folk Festival med uppträdanden från olika delar av USA så vi åkte dit. Det hölls i en gammal nöjespark och det var härligt att gå runt och titta och lyssna och njuta av de varma vädret. Efter någon timme åkte vi hemåt till parkeringen där vi hade ställt bilen. De hade minibussar som körde från parkeringen till festivalen vilket var bra för de hade inte plats för alla bilar på deras egen parkering. Vi gick en runda på stan och jag köpte en ny klänning, behöver lite svalare kläder då det är varmt! Idag, runt 30 grader. Men jag gillar det ;) Sommaren ska tydligen bli ännu varmare, jag säger; Bring it on! ;)